Dödsannons i Sundsvalls Tidning 16 februari 1901.
Igår afton ingick till oss den underättelsen, att grosshandlaren L. U. Öqvist i torsdags aflidit i huifvustaden. Den aflidne hade under minst ett fyrtiotal år tillhört vår ort och varit en af dess mångsidit värksammaste män. Sednast var han chef och störste delegare i Eriksdals sågverk, som han jämte framlidne grosshandlaren J. Johansson grundlagt, samt var en af de egentliga grundläggarne till Obbola sågverk i Vesterbotten. Högoms tegelbruk hade han äfven anlagt. Ö. var en i många avseenden märklig man, hvars lefnadsteckning eger rikligt material, öfver hvilket vi dock beklagligt nog för tillfället icke förfoga. Det var en man med både idéer och illusioner och framför allt en ljus syn på allt i lifvet, huru mörkt det än stundom kunde se ut. Han tillhörde dessa naturer, som kunde le i motgången och höja sig själv öfver densamma. Man såg honom åtminstone aldrig nedslagen, hur det än bar emot med både ett och annat, och då kanske andra ganska öppet skördade där han sått. Om han någon gång sörjde, när en motighet var allt för allvarlig så förådde aldrig hans ljusa, varma blick ofvan det yfviga hvita skägget, att det tillkom andra att taga del däraf. Han tillhörde i det avseendet de stora själarnas lilla skara, som kämpa sina strider på enrum och icke bjuda ut dem till allmänt beskådande. Han hade försökt sig på mycket, ehuru han egentligen aldrig blef rik på något, ja gud vet om icke hans goda hjärta sträckte sig så långt, att han t.o.m skiftade ut sina rika erfarenheter åt andra att göra nytta utaf. Med ett ord"gubben Öqvist " var en god man, en hedersman af äkta skrot och korn, hvars hädanfärd skall framkalla uppriktig saknad inom en vidsträckt vänkrets.
Sedan ett par år tillbaka var han jämte familj bosatt i hufvudstaden. Han sörjes närmast af enka samt tre döttrar och två söner. Ö. var född den 13 februari 1835 i Piteå, om vi ej minnas orätt. [Lars Ulrik Öquist föddes i Rutvik, Nederluleå Parish, Norrbotten].

Obituary for Lars Ulrik Öquist: Yesterday afternoon we received the news that L. U. Öqvist passed away last Thursday at the capital [Stockholm]. The deceased had during at least a forty year period been a part of our community and had been one of its most diversely productive men. Of late he was the manager and principal partner of Eriksdal's sawmill, which he had founded together with the late wholesaler J. Johansson. He was also one of the actual founders of Obbola sawmill [ by Umeå] in Västerbotten. Högom Brickworks he had likewise founded. Ö. was in many ways a remarkable person, whose biography abounds with rich material, which we regret is not momentarily available to us. He was a man of both ideas and illusions and most of all of a bright outlook on life, no matter how dark it at times appeared. He was one of those personalities, who could smile in adversity and rise above it. At any rate he never appeared dejected, no matter how circumstances seemed to be against him and others rather openly harvested where he had sown. If ever he was disheartened, when a set-back was all too severe, it was never revealed by his bright and warm eyes, above his bushy, white beard. In that regard he did belong to the few great souls, who fight their battles in private and not for public display. He has endeavoured many things, though he never really got rich from anything, yes, God only knows if his good heart did not reach out so far, as to even give away his rich experiences for others to profit thereby. With other words, the "old man Öqvist" was a good man, an honorable man of the true kind, whose passing will cause a sincere feeling of loss among a wide circle of friends.
Since a few years back he was, together with his family, living in the capital city [Stockholm]. He is mourned by his widow together with three daughters and two sons. Ö. was born the 13th of February 1835 in Piteå, if our memory serves us right. [Lars Ulrik Öquist was born at Rutvik, Nederluleå, Norrbotten February 13, 1835 and passed away February 14, 1901]

H. Österberg."Sundbyberg - den 113:e staden." p.379
Efter det garveri som brann 1897 byggdes en fabrik av tegel förmodligen av Skinnförädlingsbolaget, registrerat den 5 juni 1900 med träpatronen L. U. Öquist, sonen H.[Hedley] Öquist och ägare av körsnärsfirman D. Forsells Söner & Co. Bolaget konstituerades den 30 maj 1900. Redan den 17 mars 1902 hölls executiv auktion varvid fastigheten inropades av L. U. Öquists sterbhus, vilket betyder att den äldre Öquist avlidit. Änkan betalade nu 12.000 kronor för att säkra sin inteckning i fastigheten lydande på 50.000 kronor. Hon erbjöd därefter Sundbybergs köping at köpa den för 75.000 kronor, men det fanns inget intresse hos de styrande, trots att de ivrade för att förvärva mark runt Bällstaviken för hamn.

After the tannery burned down 1897 a factory was built of bricks, probably by Skinnförädlings-bolaget [a fancy name for a tannery], registered 5 of June 1900 by the sawmill owner [träpatronen] L. U. Öquist, the son H. Öquist [Hedley Öquist] and owner of furrier company D. Forsells & Co. The company was organized May 30, 1900. Already March 17, 1902 an auction took place under the writ of execution, at which the building was purchased by L. U. Öquist's estate, which means that the elder Öquist had passed away. The widow paid at this time 12,000 Swedish crowns to assure the mortgage of 50,000 crowns.She offered it for sale to the town of Sundbyberg for 75,000 crowns but the local government showed no interest,though they had previously promoted buying of land around Bällstaviken [Bällsta Inlet] for a harbor.

Minnesanteckningar av Simeon Öquist. Lars Ulrik Öquist kom 1867 till Sundsvall såsom disponent för det nya ångbageriet beläget på Norrmalm invid Storbron. Sågverksrörelsen började dessa år att blomstra. Lars Ulrik förvärvade då tillsammans med en hemmansägare E.Viklander från Ljustorp, en plats på Alnön, som då fick namnet Eriksdal. Viklander skaffade timmer från Ljustorp samt Viksjö socknar, och far skötte om sågningen med en liten anläggning med lokomobil. Sedan byggdes ett större sågverk som förstorades efter hand då han fick en ny kompanjon i Jonas Johansson. Då ogynnsamma år inträdde separerade de, och Lars Ulrik måste i och för erhållande av kapital låna pengar av en holländare Tromp-Mäster. Räntan levererades i form av s.k. hollands-timmer. Genom att priset på timmer oupphörligt steg, steg också räntan till oerhörda belopp, till slut ända till 70%. Lars Ulrik slapp lös genom att Enskilda Banken i Sundsvall övertog krediten, och det var inte stort bättre det. Denna bank kallades ofta for Stryparebanken. Då en revisor från Riksbanken i Stockholm kom till Enskilda Banken i Sundsvall för att granska bankens utlåningar, fann han att Lars Ulriks och hans Aktiebolag Eriksdals Ångsågs säkerheter för små i förhållande till lånen. Detta sattes då derefter under administration och Lars Ulrik fick en mindre summa att leva på under tiden. Stryparebanken, som hade Sundsvalls mäktigaste män som delägare, hade nu Lars Ulriks alla skogar som säkerhet. Dessa skogar slumpades nu bort. Som exempel kan nämnas att Häxåsens och Dörsådalens skogsskiften såldes för 30.000 kr. De såldes sedan i andra hand för 1.000.000 kronor. Några små skogsskiften i Viksjö köpte Lars Ulrik igen genom hjälp av god borgen. Dessa gav en vinst på 200.000 kronor. Vid ungefär samma tid hade Lars Ulrik anlagt, i kompani med J. Johansson och M. Forsell, vilka skulle svara för finanserna, ett stort sågverk utanfär Umeå, vid Obbola. Det var grundat på förmånliga kontrakt med staten om virkesleveranser från dessa skogar. Allt var väl då den viktigaste delägaren dog. Sedan började vargarna i Sundsvall röra på sig och fick den svagare delägaren Forsell i konkurs. Lars Ulrik blev då petad som chef för bolaget. Johanssons son Gustaf deltog tillsammans med sin svåger Ernst Engvall från Gevle i den stora slakten. Nu behövde Lars Ulrik tillfälligt skaffa sig kontanter för att ordna allaförbindelser. Engvall hade under händersernas gång erbjudit Lars Ulrik bistånd om han behövde det. "Farbror har ju de 33 aktierna i Obbola, de duga nog som säkerhet", hette det. Han fick nu låna 30.000 kronor av Engvall. Då han ett par månader därefter kom för att återställa lånet, sade Engvall:"Jag har köpt dem och aktierna är mina." Det fick Lars Ulrik nöja sig med. En liten tid därefter värderade Handelsbanken i Sundsvall aktierna till 15.000 kr styck, d.v.s. 495.000 kronor. Det var ju ett gott kap.

Memoranda by Simeon Öquist.
Lars Ulrik Öquist arrived 1867 in Sundsvall as a manager for the new steam bakery situated at Norrmalm by Storbron. The sawmill industry began at that time to thrive. Lars Ulrik together with a farmer E. Viklander of Ljustorp acquired a piece of property on the island Alnön, which was then given the name Eriksdal. Viklander procured timber from the Ljustorp and Viksjö communities, and Lars Ulrik took care of the milling of the timber by means of a small operation utilizing a mobile steam engine. Later on a larger sawmill was erected, which kept growing with time as he got a new partner named J. Johansson. As a recession was setting in they dissolved their partnership and Lars Ulrik had to borrow money from a man in Holland referred to as Tromp-Mäster to get the necessary capital. The interest on the loan was delivered in form of so called Holland timber. As the price of the timber rose rapidly so did also the interest rate, which rose to the unheard rate of 70%. Lars Ulrik was able to remedy the situation by having Enskilda Banken in Sundsvall assume the credit but that was not much better. This bank was often referred to as the Strangler Bank. When an auditor from the State Bank (Riksbanken) in Stockholm came to Enskilda Banken in Sundsvall to audit the bank's loans, he discovered that the loan to Lars Ulrik and Eriksdal Sawmill had not enough collateral to cover the loan. The sawmill was then put under the administration of the bank and Lars Ulrik received a smaller sum of money to live on. The "Strangler Bank", who had the most powerful men in Sundsvall as part-owners, had now all of Lars Ulrik's forest property as security. These forests were now sold at bargain prices. As an example, the forests at Häxåsen and Dörsådalen were sold for 30,000 kronor (Swedish Crowns). They then were resold for 1,000,000 kronor! Through a guarantor Lars Ulrik was able to buy back a few smaller wooded parcels of land at Viksjö.These netted Lars Ulrik 200,000 kronor. At approximately the same time period Lars Ulrik had also founded a large sawmill at Obbola outside of Umeå. His partners J. Johansson and M. Forsell were to secure the capital for the venture. This business venture was based on favorable government contracts to purchase the timber. Everything was going well until the principal partner passed away. Then the wolves in Sundsvall began to stir and forced the weaker partner Forsell into bankruptcy. Lars Ulrik was then removed as chief officer for the company. Gustaf, son of the deceased Jonas Johansson, then participated in the great slaughter together with his brother-in-law Ernst Engvall from Gefle. Now Lars Ulrik needed to get sufficient cash to take care of all his obligations. Engvall had during all this offered Lars Ulrik assistance if he needed it. "Why you have those 33 stock certificates in Obbola, they are probably good enough for collateral", it was said. Lars Ulrik now got a 30,000 kronor loan from Engvall. When Lars Ulrik a few months later came to pay for the loan Engvall said:"I have bought them, and the stock certificates are mine." And that Lars Ulrik had to be content with. A short time thereafter the Merchant Bank (Handelsbanken) in Sundsvall appraised the stock certificates to have a value of 15,000 kronor each, i.e. 495,000 kronor for the 33 certificates. Not a bad haul!

Begravning.
Till grafvens frid vigdes på onsdagen i lilla grafkapellet å Norra kyrkogården stoftet efter framlidne grosshandlaren Lars Ulrik Öquist i närvaro av släkt och många affärsvänner. Griftetalet hölls av pastor Carl Bergöö. Från kapellet fördes kistan till krematoriet där stoftet på aftonen brändes. Bland de många kransar, som smyckade kistan, märktes en vacker sådan från Eriksdals arbetarekår.

The funeral.
The remains of the deceased merchant Lars Ulrik Öquist were consecrated to be at peace last Wednesday in the little chapel at Norra Kyrkogården (North Cemetary) in the presence of relatives and many business associates. The funeral speech was given by pastor Carl Bergöö. From the chapel the coffin was brought to the crematorium where the remains were cremated in the afternoon. Among the many wreaths, that adorned the coffin, a beautiful wreath from the workers at Eriksdal was noticed.

DEATH: Dödsbevis.
Lars Ulrik Öquist 66 år - 1 dag. Grosshandlare.Stockholms stad, Östermalms församling 13 Kaptensgatan afled i hemmet den 14 februari 1901 kl 22.50. Huvuddödsorsak Pnemonia acuta Sthlm 15/2 1901 Henrik Berg leg. läkare (Lunginflammation förstoradt hjerta mycket bindväf)

Translation: Death Certificate. Lars Ulrik Öquist 66 years - 1 day. Merchant. City of Stockholm, Östermalm Parish, Captains Street 13, passed away at home February 14, 1901 at 22.50 o'clock. Main cause of death acute pneumonia. Stockholm February 2, 1901 Henrik Berg registered physician (Pneumonia enlarged heart much connective tissue)

(När jag [Selfrid Öquist] läste i längderna att Nils Petter avled av cholera i september 1834 och hans son [ min farfar] föddes i februari 1835 undrade jag om hans familjs öde. Hans mor nu änka med 7 barn i ålder från nyfödd till 14 år. Ett liknande öde vad som hände till Lars Ulriks mormor Magdalena Qvick Rutström. Återigen får vi läsa mellan raderna för att till en grad förstå vad dessa människor hade att utstå). Enligt Nederluleås kyrkoböcker bodde familjen Öquist i Gamla Staden 1820 och sedan i Ernäs 1823 och i Ängesbyn 1826. I husförhörslängden nämnes ingen gård i Ängesbyn utan helt enkelt "Ängesbyn soldater". När Lars Ulrik föddes uppges Rutvik som hemvist. Lars Ulriks far avled av cholera på hösten 1834 nästan 6 månader innan Lars Ulrik föddes.Efter en tid flyttade familjen in hos Lars Ulriks mormor, Magdalena Qvick, änka sedan Fältväbeln Olof Rutström anmäldes död i reträtten från Uleåborg i Finland, december 1808. Husförhörslängden 1843-62 uppger Kyrkovallen #41 som hemvist. Kyrkovallen ligger förmodligen i Gammelstaden. Lars Ulriks mormor avled den 1:a december 1842. Hans bröder Nils Johan och Alfred gav sig iväg till sjöss 1843 och1844 och hans syster Johanna Fredrika flyttade till Övre Luleå den 14 december1850. Lars Ulrik flyttade sedan hemifrån den 13 augusti 1851 till Piteå Stad. I inflyttningslängden av den 19:e augusti hänförs han som ynglingen Lars Ulrik Öquist. Han stannade därstädes i nästan fyra år och arbetade som boktryckarelev när han flyttade till Stockholm den 24:e juli 1855.

When I (Selfrid Öquist) read in the records that Nils Petter Öquist died from cholera in September of 1834 and his son [my grandfather] was born in Februari 1835 I wondered about his family's fate. His mother is now widow with 7 children from newborn to the age of 14. A similar fate to what happened to his maternal grandmother Magdalena Qvick Rutström. Again we have to read between the lines to understand to a small degree what these people had to go through in life. According to the Church records of Nederluleå Parish the Öquist family lived in the Old Town 1820 and then at Ernäs 1823 and then at Ängesbyn in 1826. In the clerical survey no farm is mentioned but simply "Ängesby soldiers." When Lars Ulrik was born, Rutvik is mentioned as the place of abode. Lars Ulrik's father died from cholera in the fall of 1834 almost 6 months before Lars Ulrik was born. The family later moved to live with Lars Ulriks maternal grandmother, Magdalena Qvick, a widow since Sergeant Major Olof Rutström was reported dead at the retreat from Uleåborg in Finland December 1808. The clerical survey of 1843-62 gives Kyrkovallen #41 as place of abode. (Kyrkovallen probably refers to a grazing field belonging to the church and most likely lies in the Old Town, Gammelstaden). Lars Ulrik's grandmother passed away December 1, 1842. His brothers Nils Johan and Alfred went asea 1843 and 1844 respectively and sister Johanna Fredrika moved to Övre Luleå December 14, 1850. Lars Ulrik then at the age of 16 left home for Piteå 13 of August 1851.In the church records for move-ins of 13 of August 1851 it is referred to Lars Ulrik as the "young Lars Ulrik Öquist." He remained in the city of Piteå almost 4 years and was employed as a printing apprentice when he moved to Stockholm July 24 1855.