Lars Ulrik Öquist (F)

När Lars Ulrik föddes hade hans far Nils Petter nästan ett halvår tidigare dött i kolera på Fejan i Stockholms skärgård. Hans mor, Maria Magdalena, var då ensamstående med sju barn i ålder från nyfödd till 14 år.

Minnesanteckningar skrivna av Simeon:

Lars Ulrik Öquist kom 1867 till Sundsvall såsom disponent för det nya ångbageriet beläget på Norrmalm invid Storbron. Sågverksrörelsen började dessa år att blomstra. Lars Ulrik förvärvade då tillsammans med en hemmansägare E. Viklander från Ljustorp, en plats på Alnön, som då fick namnet Eriksdal. Viklander skaffade timmer från Ljustorp samt Viksjö socknar, och far skötte om sågningen med en liten anläggning med lokomobil. Sedan byggdes ett större sågverk som förstorades efter hand då han fick en ny kompanjon i Jonas Johansson. Då ogynnsamma år inträdde separerade de, och Lars Ulrik måste i och för erhållande av kapital låna pengar av en holländare Tromp-Mäster. Räntan levererades i form av s.k. hollands-timmer. Genom att priset på timmer oupphörligt steg, steg också räntan till oerhörda belopp, till slut ända till 70%. Lars Ulrik slapp lös genom att Enskilda Banken i Sundsvall övertog krediten, och det var inte stort bättre det. Denna bank kallades ofta for Stryparebanken. Då en revisor från Riksbanken i Stockholm kom till Enskilda Banken i Sundsvall för att granska bankens utlåningar, fann han att Lars Ulriks och hans Aktiebolag Eriksdals Ångsågs säkerheter för små i förhållande till lånen. Detta sattes då derefter under administration och Lars Ulrik fick en mindre summa att leva på under tiden. Stryparebanken, som hade Sundsvalls mäktigaste män som delägare, hade nu Lars Ulriks alla skogar som säkerhet. Dessa skogar slumpades nu bort. Som exempel kan nämnas att Häxåsens och Dörsådalens skogsskiften såldes för 30.000 kr. De såldes sedan i andra hand för 1.000.000 kronor. Några små skogsskiften i Viksjö köpte Lars Ulrik igen genom hjälp av god borgen. Dessa gav en vinst på 200.000 kronor.

Vid ungefär samma tid hade Lars Ulrik anlagt, i kompani med J. Johansson och M. Forsell, vilka skulle svara för finanserna, ett stort sågverk utanför Umeå, vid Obbola. Det var grundat på förmånliga kontrakt med staten om virkesleveranser från dessa skogar. Allt var väl då den viktigaste delägaren dog. Sedan började vargarna i Sundsvall röra på sig och fick den svagare delägaren Forsell i konkurs. Lars Ulrik blev då petad som chef för bolaget. Johanssons son Gustaf deltog tillsammans med sin svåger Ernst Engvall från Gevle i den stora slakten. Nu behövde Lars Ulrik tillfälligt skaffa sig kontanter för att ordna alla förbindelser. Engvall hade under händelsernas gång erbjudit Lars Ulrik bistånd om han behövde det. "Farbror har ju de 33 aktierna i Obbola, de duga nog som säkerhet", hette det. Han fick nu låna 30.000 kronor av Engvall. Då han ett par månader därefter kom för att återställa lånet, sade Engvall:"Jag har köpt dem och aktierna är mina." Det fick Lars Ulrik nöja sig med. En liten tid därefter värderade Handelsbanken i Sundsvall aktierna till 15.000 kr styck, d.v.s. 495.000 kronor. Det var ju ett gott kap.

Ur boken Sundbyberg - den 113:e staden (H. Österberg):

Efter det garveri som brann 1897 byggdes en fabrik av tegel förmodligen av Skinnförädlingsbolaget, registrerat den 5 juni 1900 med träpatronen L. U. Öquist, sonen H.[Hedley] Öquist och ägare av körsnärsfirman D. Forsells Söner & Co. Bolaget konstituerades den 30 maj 1900. Redan den 17 mars 1902 hölls executiv auktion varvid fastigheten inropades av L. U. Öquists sterbhus, vilket betyder att den äldre Öquist avlidit. Änkan betalade nu 12.000 kronor för att säkra sin inteckning i fastigheten lydande på 50.000 kronor. Hon erbjöd därefter Sundbybergs köping at köpa den för 75.000 kronor, men det fanns inget intresse hos de styrande, trots att de ivrade för att förvärva mark runt Bällstaviken för hamn.

Selfrid Öquist skriver:

(När jag [Selfrid Öquist] läste i längderna att Nils Petter avled av cholera i september 1834 och hans son [min farfar] föddes i februari 1835 undrade jag om hans familjs öde. Hans mor nu änka med 7 barn i ålder från nyfödd till 14 år. Ett liknande öde vad som hände till Lars Ulriks mormor Magdalena Qvick Rutström. Återigen får vi läsa mellan raderna för att till en grad förstå vad dessa människor hade att utstå).
Enligt Nederluleås kyrkoböcker bodde familjen Öquist i Gamla Staden 1820 och sedan i Ernäs 1823 och i Ängesbyn 1826. I husförhörslängden nämnes ingen gård i Ängesbyn utan helt enkelt "Ängesbyn soldater". När Lars Ulrik föddes uppges Rutvik som hemvist. Lars Ulriks far avled av cholera på hösten 1834 nästan 6 månader innan Lars Ulrik föddes. Efter en tid flyttade familjen in hos Lars Ulriks mormor, Magdalena Qvick, änka sedan Fältväbeln Olof Rutström anmäldes död i reträtten från Uleåborg i Finland, december 1808. Husförhörslängden 1843-62 uppger Kyrkovallen #41 som hemvist. Kyrkovallen ligger förmodligen i Gammelstaden. Lars Ulriks mormor avled den 1:a december 1842. Hans bröder Nils Johan och Alfred gav sig iväg till sjöss 1843 och 1844 och hans syster Johanna Fredrika flyttade till Övre Luleå den 14 december 1850. Lars Ulrik flyttade sedan hemifrån den 13 augusti 1851 till Piteå Stad. I inflyttningslängden av den 19:e augusti hänförs han som ynglingen Lars Ulrik Öquist. Han stannade därstädes i nästan fyra år och arbetade som boktryckarelev när han flyttade till Stockholm den 24:e juli 1855.

Dödsannons i Sundsvalls Tidning 16 februari 1901:

Igår afton ingick till oss den underättelsen, att grosshandlaren L. U. Öqvist i torsdags aflidit i huifvustaden. Den aflidne hade under minst ett fyrtiotal år tillhört vår ort och varit en af dess mångsidigt verksammaste män. Senast var han chef och störste delägare i Eriksdals sågverk, som han jämte framlidne grosshandlaren J. Johansson grundlagt, samt var en af de egentliga grundläggarne till Obbola sågverk i Vesterbotten. Högoms tegelbruk hade han äfven anlagt. Ö. var en i många avseenden märklig man, hvars lefnadsteckning eger rikligt material, öfver hvilket vi dock beklagligt nog för tillfället icke förfoga. Det var en man med både idéer och illusioner och framför allt en ljus syn på allt i lifvet, huru mörkt det än stundom kunde se ut. Han tillhörde dessa naturer, som kunde le i motgången och höja sig själv öfver densamma. Man såg honom åtminstone aldrig nedslagen, hur det än bar emot med både ett och annat, och då kanske andra ganska öppet skördade där han sått. Om han någon gång sörjde, när en motighet var allt för allvarlig så förådde aldrig hans ljusa, varma blick ofvan det yfviga hvita skägget, att det tillkom andra att taga del däraf. Han tillhörde i det avseendet de stora själarnas lilla skara, som kämpa sina strider på enrum och icke bjuda ut dem till allmänt beskådande. Han hade försökt sig på mycket, ehuru han egentligen aldrig blef rik på något, ja gud vet om icke hans goda hjärta sträckte sig så långt, att han t.o.m skiftade ut sina rika erfarenheter åt andra att göra nytta utaf. Med ett ord"gubben Öqvist " var en god man, en hedersman af äkta skrot och korn, hvars hädanfärd skall framkalla uppriktig saknad inom en vidsträckt vänkrets.

Sedan ett par år tillbaka var han jämte familj bosatt i hufvudstaden. Han sörjes närmast af enka samt tre döttrar och två söner. Ö. var född den 13 februari 1835 i Piteå, om vi ej minnas orätt. [Lars Ulrik Öquist föddes i Rutvik, Nederluleå församling, Norrbotten].

Begravning:

Till grafvens frid vigdes på onsdagen i lilla grafkapellet å Norra kyrkogården stoftet efter framlidne grosshandlaren Lars Ulrik Öquist i närvaro av släkt och många affärsvänner. Griftetalet hölls av pastor Carl Bergöö. Från kapellet fördes kistan till krematoriet där stoftet på aftonen brändes. Bland de många kransar, som smyckade kistan, märktes en vacker sådan från Eriksdals arbetarekår.

Dödsbevis:

Lars Ulrik Öquist 66 år - 1 dag. Grosshandlare. Stockholms stad, Östermalms församling 13 Kaptensgatan afled i hemmet den 14 februari 1901 kl 22.50. Huvuddödsorsak Pnemonia acuta Sthlm 15/2 1901 Henrik Berg leg. läkare (Lunginflammation förstoradt hjerta mycket bindväf)